Jobbuppror en del av lösningen
Blockad av Skanskas huvudkontor. Foto: Axel Green
Förra veckan frågade sig Sektion Samdistribution vad fackföreningarna kan göra för att bekämpa bemanningstrenden. Ett svar på frågan är Jobbupproret, ett fackligt gräsrotsnätverk. Men det krävs också en offensiv facklig kamp, skriver Emil Boss och Mikael Lindegren från den syndikalistiska sektionen på Systembolaget, DFSA.
På vår arbetsplats, Systembolaget, har hot om inhyrning hjälpt bolaget att pressa fram kollektivavtal med sämre anställningsskydd än Las, avtal som i praktiken innebär daglöneri för en stor del av de butiksanställda. En av de negativa effekterna av bemanningstrenden är just försämringar för fast personal. Arbetsgivarna använder inhyrning som ett hot som håller kollektivavtalsfacket nere och hotet blir starkare i takt med att bemanningsbranschen växer och inhyrning blir än enklare och billigare. Förra året kunde vi också se hur Systembolaget kunde säga upp halva den fasta personalstyrkan på sitt dotterbolag Lagena Distribution och byta ut den mot inhyrd arbetskraft. Personalens strejk bemöttes sedan med strejkbrytare från samma bemanningsföretag. Problemet är stort, så hur ska vi agera?
En del av svaret tror vi finns i Jobbupproret, ett fackligt gräsrotsnätverk med mål att bekämpa bemanningstrenden. Nätverket bildades förra veckan och redan nu består det av ett tjugotal klubbar inom LO, SAC och TCO. I lördags (20 februari) antogs ett upprop som kräver rätt till fasta jobb på heltid, begränsning av inhyrning till max 10 procent samt på sikt ett nytt förbud av privat arbetsförmedling. Varje måndag klockan 18 med start denna vecka kommer demonstrationer för fasta jobb att ske på olika platser i Stockholm.
Driftsektion för Systembolagsanställda har skrivit under Jobbupproret och ser det som ett sätt att agera mot bemanningstrenden – att ropa nedifrån till LO:s ledning och politiker. Samtidigt tror vi inte att ett rop till fackpampar och politiker är det vi behöver mest just nu.
Viktigare är att ropa till varandra på gräsrotsnivå, att påminna varandra om att vi är många, eniga och behöver sammanhållning och aktivitet på våra arbetsplatser.
Jobbupprorets demonstrationer, möten och upprop är även ett sådant rop. Det ger en möjlighet att mötas och påminna varand-ra om att det är vi som arbetar som har den egentliga makten – inte arbetsgivarna, inte politikerna och inte fackpamparna. Vi uppmanar alla fackligt aktiva att skriva under Jobbupproret och bryta tystnaden och passiviteten på jobbet.
Men Jobbupproret är främst en kraftsamling för oss i de privilegierade skikten av arbetarklassen. I dag finns tusentals arbetsplatser i Sverige som inte nås av kollektivavtal, där varken avtal eller lagar åtföljs. De som drabbas hårdast av bemanningstrenden jobbar inte på Svea Support, Lärarjouren eller Manpower, utan på de otaliga små bemanningsföretag som billigt säljer städare, diskare och rivningsarbetare. De inhyrda är oftast invandrare, med eller utan papper, som ofta arbetar under inhumana och oacceptabla villkor. Den fackliga passiviteten på deras arbetsplatser beror inte på att de anställda glömt bort arbetarrörelsens värderingar. Den beror på omplaceringar, inkomstbortfall, omedelbara avsked och hot om att bli inspärrad av polis och deporterad ur landet.
Jobbupproret gör rätt i att rikta kraven på begränsningar direkt mot kundföretagen, men ett tak på 10 procent inhyrda skulle inte påverka bemanningsbranschens mest utsatta grupper. De osynliga arbetarna – städarna, diskarna och hantlangarna – är i regel alltid färre än 10 procent av personalen på arbetsplatserna. På deras arbetsplatser skapas inga LO-klubbar eller driftsektioner. I deras situation biter varken Jobbuppror eller kollektivavtal.
Därför har de syndikalistiska fackföreningar som skrivit under Jobbupproret startat en parallell kampanj för att poängtera att avtalsklausuler behöver kompletteras med en facklig kamp som inkluderar också de mest utsatta delarna av arbetarklassen. Förra veckan satte Västerorts LS av SAC Skanskas huvudkontor i blockad. Byggjätten har låtit papperslösa arbetare jobba utan lön på flera byggprojekt i Stockholm. De papperslösa anlitades genom bemanningsföretaget Bymbo Tjänst AB, som hade kollektivtal. Trots detta hade varken Skanska eller Byggnads ”möjlighet att kontrollera villkoren” eller ”formellt ansvar” för exploateringen av papperslösa på byggena.
Förbättringar i avtal och lagar kan påverka en stor grupp arbetare. Jobbupproret i sig kan leda till ökad aktivitet och mer stridbara normer för samma grupp. Men för en annan mer utsatt del av arbetarklassen, tror vi främst på den typ av offensiv, pragmatisk och realistisk facklig kamp som Västerorts LS Skanskablockad manifesterar. I Sverige bedrivs den i princip bara av SAC Syndikalisterna.
Västerorts LS gör med Skanska som syndikalister tidigare gjort med McDonalds, Fortum och Berns. Man anpassar sig efter verkligheten, ignorerar regler om ansvarsförskjutning och riktar sina krav direkt mot kundföretaget. Hittills har det varje gång resulterat i att man stoppat exploateringen av medlemmarna.
Norska LO lyckades 2009 införa ”Lagen om solidariskt ansvar”, en lagreglering av just det som SAC redan nu verkställer på egen hand i Sverige. Lagen innebär ansvarsskyldighet för att löner och semesterersättning betalas ut till alla arbetare på arbetsplatserna, lejda via bemanningsföretag eller ej.
Vi gräsrötter har flera svar på frågan om hur vi kan agera mot bemanningstrenden. Frågan är vad LO:s ledning har för svar att ge de anställda på företag som Bymbo Tjänst AB.
(Debattartikel av DFSA publicerad i Arbetaren 8/2010)
