Driftsektion för Systembolagsanställda

Blockad av Skanskas huvudkontor. Foto: Axel Green

Förra veckan frågade sig Sektion Samdistribution vad fackföreningarna kan göra för att bekämpa bemanningstrenden. Ett svar på frågan är Jobbupproret, ett fackligt gräsrotsnätverk. Men det krävs också en offensiv facklig kamp, skriver Emil Boss och Mikael Lindegren från den syndikalistiska sektionen på Systembolaget, DFSA.

På vår arbetsplats, Systembolaget, har hot om inhyrning hjälpt bolaget att pressa fram kollektivavtal med sämre anställningsskydd än Las, avtal som i praktiken innebär daglöneri för en stor del av de butiksanställda. En av de negativa effekterna av bemanningstrenden är just försämringar för fast personal. Arbetsgivarna använder inhyrning som ett hot som håller kollektivavtalsfacket nere och hotet blir starkare i takt med att bemanningsbranschen växer och inhyrning blir än enklare och billigare. Förra året kunde vi också se hur Systembolaget kunde säga upp halva den fasta personalstyrkan på sitt dotterbolag Lagena Distribution och byta ut den mot inhyrd arbetskraft. Personalens strejk bemöttes sedan med strejkbrytare från samma bemanningsföretag. Problemet är stort, så hur ska vi agera?

 

En del av svaret tror vi finns i Jobbupproret, ett fackligt gräsrotsnätverk med mål att bekämpa bemanningstrenden. Nätverket bildades förra veckan och redan nu består det av ett tjugotal klubbar inom LO, SAC och TCO. I lördags (20 februari) antogs ett upprop som kräver rätt till fasta jobb på heltid, begränsning av inhyrning till max 10 procent samt på sikt ett nytt förbud av privat arbetsförmedling. Varje måndag klockan 18 med start denna vecka kommer demonstrationer för fasta jobb att ske på olika platser i Stockholm.

Driftsektion för Systembolagsanställda har skrivit under Jobbupproret och ser det som ett sätt att agera mot bemanningstrenden – att ropa nedifrån till LO:s ledning och politiker. Samtidigt tror vi inte att ett rop till fackpampar och politiker är det vi behöver mest just nu.

Viktigare är att ropa till varandra på gräsrotsnivå, att påminna varandra om att vi är många, eniga och behöver sammanhållning och aktivitet på våra arbetsplatser.

Jobbupprorets demonstrationer, möten och upprop är även ett sådant rop. Det ger en möjlighet att mötas och påminna varand-ra om att det är vi som arbetar som har den egentliga makten – inte arbetsgivarna, inte politikerna och inte fackpamparna. Vi uppmanar alla fackligt aktiva att skriva under Jobbupproret och bryta tystnaden och passiviteten på jobbet.

 

Men Jobbupproret är främst en kraftsamling för oss i de privilegierade skikten av arbetarklassen. I dag finns tusentals arbetsplatser i Sverige som inte nås av kollektivavtal, där varken avtal eller lagar åtföljs. De som drabbas hårdast av bemanningstrenden jobbar inte på Svea Support, Lärarjouren eller Manpower, utan på de otaliga små bemanningsföretag som billigt säljer städare, diskare och rivningsarbetare. De inhyrda är oftast invandrare, med eller utan papper, som ofta arbetar under inhumana och oacceptabla villkor. Den fackliga passiviteten på deras arbetsplatser beror inte på att de anställda glömt bort arbetarrörelsens värderingar. Den beror på omplaceringar, inkomstbortfall, omedelbara avsked och hot om att bli inspärrad av polis och deporterad ur landet.

Jobbupproret gör rätt i att rikta kraven på begränsningar direkt mot kundföretagen, men ett tak på 10 procent inhyrda skulle inte påverka bemanningsbranschens mest utsatta grupper. De osynliga arbetarna – städarna, diskarna och hantlangarna – är i regel alltid färre än 10 procent av personalen på arbetsplatserna. På deras arbetsplatser skapas inga LO-klubbar eller driftsektioner. I deras situation biter varken Jobbuppror eller kollektivavtal.

Därför har de syndikalistiska fackföreningar som skrivit under Jobbupproret startat en parallell kampanj för att poängtera att avtalsklausuler behöver kompletteras med en facklig kamp som inkluderar också de mest utsatta delarna av arbetarklassen. Förra veckan satte Västerorts LS av SAC Skanskas huvudkontor i blockad. Byggjätten har låtit papperslösa arbetare jobba utan lön på flera byggprojekt i Stockholm. De papperslösa anlitades genom bemanningsföretaget Bymbo Tjänst AB, som hade kollektivtal. Trots detta hade varken Skanska eller Byggnads ”möjlighet att kontrollera villkoren” eller ”formellt ansvar” för exploateringen av papperslösa på byggena.

 

Förbättringar i avtal och lagar kan påverka en stor grupp arbetare. Jobbupproret i sig kan leda till ökad aktivitet och mer stridbara normer för samma grupp. Men för en annan mer utsatt del av arbetarklassen, tror vi främst på den typ av offensiv, pragmatisk och realistisk facklig kamp som Västerorts LS Skanskablockad manifesterar. I Sverige bedrivs den i princip bara av SAC Syndikalisterna.

Västerorts LS gör med Skanska som syndikalister tidigare gjort med McDonalds, Fortum och Berns. Man anpassar sig efter verkligheten, ignorerar regler om ansvarsförskjutning och riktar sina krav direkt mot kundföretaget. Hittills har det varje gång resulterat i att man stoppat exploateringen av medlemmarna.
Norska LO lyckades 2009 införa ”Lagen om solidariskt ansvar”, en lagreglering av just det som SAC redan nu verkställer på egen hand i Sverige. Lagen innebär ansvarsskyldighet för att löner och semesterersättning betalas ut till alla arbetare på arbetsplatserna, lejda via bemanningsföretag eller ej.

Vi gräsrötter har flera svar på frågan om hur vi kan agera mot bemanningstrenden. Frågan är vad LO:s ledning har för svar att ge de anställda på företag som Bymbo Tjänst AB.

 

(Debattartikel av DFSA publicerad i Arbetaren 8/2010)

 

 

 

 

Unionens stora reklamsatsning under avtalsrörelsen 2010.

(Rabatterna inkluderar resor till Talinn, Helsinfors, billiga fjällstugor, billig hem-el, prenumerationer, fördelaktiga banklån mm. )

 

Avtalsrörelse. Kollektivavtalsfacken bröstar upp sig och gör reklam för sina starka fackliga värderingar av solidaritet, kollektiv kamp för bättre arbetsvillkor, rätten till trygghet och en hälsosam arbetsmiljö, eller hur var det nu?

 

Som försäljare inom Systembolaget har vi under de senaste decenniet upplevt stora arbetsförändringar. Vi har fått en tajtare bemanningssituation (där schemat i många butiker spricker om en person är sjuk), vi har fått högre arbetstempo (hänger ihop med bemanningen och ombyggnaden till självbetjäning), vi har fått ökade risker för hot och våld (i och med att vi rör oss ute bland kunderna och fått ansvar för att beivra snatteri), samtidigt som exempelvis ersättningen vid extrainkall har slopats (tidigare fick man betalt för tre timmar extra om Systembolaget ringde in en efter 15.00 dagen innan, vilket alltså gällde framförallt när företaget ringde samma dag) och vi har fått kortare obligatoriska grundutbildningar, samt nya integritetskränkande hemgångskontroller och hemliga arbetsplatsinspektioner, s.k. Mystery shoppers.
Läs mer: Systemets butiks-spioner / "Alla kan alltid bli bättre"

 

Samtidigt har vi fått betala ett högt pris för ombyggnationerna till självbetjäning. Systembolaget har inte gjort de riskbedömningar som krävs för förändringen i arbetet enligt Arbetsmiljölagen (AML) och företaget har dessutom valt att hålla butikerna öppna under ombyggnadstiden utan konsekvensbedömningar, vilket förstås skapat en ofta farlig arbetsmiljö med allvarliga långtidssjukskrivningar som följd.
Läs mer: Seger för personalen

 

Systembolaget och Unionen har varit lite extra återhållsamma med kontrakten i väntan på den nya arbetstidreformen Årsarbetstid. Årsarbetstid går ut på att deltidsanställda får en fast lön men i gengäld skall stå på standby till företagets förfogande för att kunna kallas in upp till heltid med kort varsel. En försämring som är så långt ifrån de ursprungliga paragraferna i LAS att det kanske vore bättre för hundratals, förmodligen tusentals, försäljare, om kollektivavtalet inte fanns (eftersom det innebär sämre grundtrygghet än LAS i dess grundform). Men behovsanställd personal är sällan med i facket. De sitter välidigt löst och kan heller inte förvänta sig hjälp till en riktig anställning genom det fack som förhandlat bort den rätten.

 

Däremot är det ingen hemlighet att  Unionen är en bra språngbräda för att bli butikschef. Unionenklubben i Stockholm gratulerade nyss sin viceordförande och ett kontaktombud till denna befodran. Praktiskt nog behövde de inte ens byta fack, eftersom Systembolaget är en av få arbetsplatser i landet där butikschefer är med i samma fack som kassapersonalen och dessutom sitter i det nationella klubbstyrelsen för all butikspersonal. Ordföranden för Unionens nationella fackklubb på Systembolaget är butikschef. Butikschefer får också fritt påverka valen av skyddsombud och själv lägga en röst.

 

Trots att arbetstidsreformen Årsarbetstid skall införas i vår vet personalen på butikerna praktiskt taget ingenting om den, trots att den planerats i många år nu av Unionen och Systembolaget. Tanken är helt enkelt att ställa personalen inför fullbordat faktum - att nu är det "moderna arbetstider" som gäller. Pang bom.

 

Allt detta är reglerat i kollektivavtal eller överenskommet med Unionen. Unionen har också förhandlat bort de mertidsregler som finns i Lagen om Anställningsskydd (LAS), med följd att försäljare kan ha kontrakt på 2 eller 4 timmar i veckan men arbeta ex. 30 timmar i veckan i flera år, utan ha laglig rätt till en högre tjänstgöringsgrad. Unionen har därmed gett Systembolaget en gratis arbetskraftsreserv - oss försäljare.

 

Kollektivatalstanken bygger på att facken kan gå ut i konflikt mellan avtalen, var tredje eller fjärde år, om inte företagen går med på drägliga villkor. Nu stundar en ny avtalsrörelse och Unionen har alltså en chans att ställa en hel del saker till rätta igen. Och då pratar vi inte om karriärscoaching och billig hem-el. DFSA kan bara säga: Go Unionen Go!

 

PS. Är det inte väldigt konstigt att vi försäljare i butik inte avtalsorganiseras under Handels? DS.

 

Vart tar våra pengar (skattebetalarnas) och vår trygghet (försäljarnas) vägen egentligen? Som DFSA tidigare påpekat innebär en övergång från över disk-försäljning till självbetjäning att försäljningen ökar kraftigt och att det dessutom behövs mindre personal. Ändå ska vi som har vår anställning kvar jobba hårdare och snabbare. (Läs mer om den ökade försäljningen i den statliga utredningen "Var går gränsen?") Det är hög tid att även vi på golvet och kunderna får ta del av de ökade resurserna. Och frågan är - var tar de annars vägen?

Svaret är nog att någon krösus fått gehör för sin girighet och en hårdare personalpolitik. Systembolagets personalchef Karin Furevik har i diskussioner om arbetstidreformen Årsarbetstid (när DFSA i förhandling undrade varför den inte infördes på 80-talet) sagt att man nu "har ett annat tänk" på arbetsmarknaden. DFSA misstänker att avregleringen 1993, som innebar starten för bemanningsföretagen spelat roll för "det nya tänket", kanske även ett försvagat kollektivavtalsfack, det sämre (och dyrare) skyddet för arbetslösa och den högre arbetslösheten. Förhandlingarna om Årsarbetstid ska enligt Systembolaget i alla fall vara över och parterna har tydligen kommit överens. Unionen har dock inte gått ut med hur överenskommelsen ser ut och vad detta kommer att innebära i praktiken för oss försäljare.

Hur som, så fortsätter Systembolagets försäljning att öka (7.8% 2009) samtidigt som arbetsförhållandena på samma statliga monopol blir sämre. Företaget var heller inte sena att skära i personalstyrkan när försäljningen sjönk i mitten på 00-talet (om än bara i vissa delar av Sverige). Personalman Karin Benyamine menar i tidningen People & Retail att "Det är alltid oerhört smärtsamt att göra personal-neddragningar. Men jag tror att det arbetet gav oss en viktig erfarenhet av hur vi bör arbeta i nedgång." Samma personalavdelning har även tidigare försökt använda den ekonomisk krisen som anledning till försämringar (november 2008), vilket framstår som löjeväckande eftersom nämnda kris inte drabbar Systembolaget. Trots rekordförsäljning och effektivare butiker talar man om nedgång och förespråkar hårdför personalpolitik.

Trygghet för de anställda och en anständig bemanning kostar naturligtvis och de resurserna måste av ovan nämnda anledningar finnas någonstans. I förlängningen kommer "det nya tänket" att påverka kunderna i form av mer stressad personal, som riskerar att omsättas mer framöver, och som får mindre utbildning.

Som minoritetsfack inom Systembolaget (även om DFSA har god etablering på vissa butiker) kan vi bara spekulera kring de ekonomiska förutsättningarna, men Systemet är ett aktiebolag och en möjlig förklaring kan ju  vara att aktieägarna ska ha sitt.