Håll ihop på jobbet!



Det är vi på golvet som är arbetslaget
Ofta får man höra att det är avgörande vilken fackförening man är med i för att man skall kunna förbättra villkoren på jobbet. Och visst, fackföreningarna är viktiga redskap för föränd­ring, men knappast ett ändamål i sig. Personal­gruppen, eller arbetarkollektivet om man så vill, måste ju vara det viktigaste i all strävan efter förändring på jobbet. Att vänta på att utomstå­ende ombudsmän eller politiker ska komma och lösa problem är knappast en hållning som flyttar fram våra positioner som arbetstagare.

 

Om vi håller ihop, ställer krav och påverkar vår situation tillsammans ute på butikerna kan vi göra Systembola­get till en bättre arbetsplats. Och om vi håller i­hop personalgrupperna över fackgränserna och är solidariska med varandra i första hand (och inte i med t ex butiks- och områdescheferna), som det arbetslag vi är i en butik, kan vi motverka försämringar och införa en bättre personalpolitik för oss som anställda. Det är inget vi kan vänta oss av någon annan.

Facket är ett redskap - inget självända­mål
Det finns ingen motsättning mellan att försäljare är med i olika fackföreningar, så länge vi är solidariska med varandra och håller ihop. Att arbeta fackligt på butiken kan innebära att man är ombud för Unionen, bildar en helt egen fackförening (med alla de rättigheter som de andra fackföreningarna har) eller blir aktiv i den redan existerande sektionen DFSA, som är en del av SAC Syndikalisterna. Olika fackföreningar har olika fördelar, som man kan använda sig av kollektivt på butiken. En egen facklig sektion (inom DFSA/SAC eller fristående) får samma rättigheter till förhandling och samma möjlighet att ställa krav som alla fackföreningar och ingen kommer att besluta över era huvuden vad ni skall tycka och tänka. Du bildar fackförening och du bestämmer!


Startar ni en sektion på en butik eller i ett område (som ex. DFSA) och ni väljer att sluta er till SAC får ni resurser, råd och utbildning, men vad ni skall driva för frågor på arbetsplatsen är det ingen som lägger sig i om ni inte vill. Ni har dessutom, till skillnad från avtals­bundna fackföreningar, inga begränsningar i håll­ningen gentemot Systembolaget, eftersom sektionen inte omfattas av fredsplikt. För att bilda en SAC-sektion behövs minst tre personer. Ta kontakt med DFSA på [email protected], så får ni all information ni behöver för att starta er egen arbetsplatssektion.

 

Att en sektion av SAC inte skulle ha rätt att för­handla för sina medlemmar är en myt som ibland förekommer. I år har DFSA förhandlat i genom­sitt två gånger i månaden med Systembolaget och höjt kontrakt och löner, förbättrat arbetsmiljön lokalt och infört nya arbetsmiljörutiner för alla - för att nämna några av de frågor vi arbetat med.


Flera fackföreningar på jobbet = mer resurser för personalgruppen
Att personalen är med i flera fackföreningar innebär inte att personalgruppen blir splitt­rad. Splittringen uppstår om personalgrup­pen inte sätter tilliten till varandra främst och börjar stänga ute varandra från diskussio­nerna. Med flera fackföreningar i ryggen kan personalen få mer resurser att påverka sin situation, ex. har DFSA och Unionen helt olika redskap för fackligt arbete, som tillsam­mans ger en personalgrupp en bra verktygs­låda att jobba med.

 

Alla anställda på Systembolaget, som jobbar på arbetsplats utan egen sektion, är välkomna att vara med i DFSA. Vi är en direktdemo­kratisk fackförening som håller kontakt via möten, mail och telefon. Alla medlemmar har lika stort inflytande över sektionens verksamhet och vi försvarar tillsammans alla medlemmars rätt till bra villkor på Systembolaget. Om en av oss får problem på jobbet arbetar vi gemensamt för att lösa det, men medlem­men skall också vara delaktig hela vägen för att motverka att beslut fattas över dennes huvud. Självklart innebär detta mer eget ansvar, men också oanade möjligheter att faktiskt förbättra vår situation på arbetsplatsen!

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0